artstar

den dagen må komma, sa jag många gånger med sne min.
men nu är den här och den började 10.15 då jag ställde mig upp
för fort upp och min lilla ettas väggar snurrade runt och iväg.
det känns som de aldrig skulle sluta göra det heller, förrän nu.
efter jag precis fick veta att den nya lägenheten jag kämpat för,
genom att fixa nytt boende åt dennes nuvarande ägare/uthyrare,
inte alls höll sitt löfte och nu sitter jag här, djupt som fan i leran. 
göteborg har regnat hela dagen - som en speedad tvättmaskin.

jag har kanske blivit något av en robot i processen. ork finns ej.
så det är bara att fortsätta vara den jävla maskin man tvingats
fungera som under de senaste veckorna, så låt det regna för fan.
det är nog det sista som reagerar på min radar nu, ut ska jag.
jag ska lasta packning och hoppas på att något svärord hjälper.
det finns fan inget värre än att behöva vara arg och besviken,
men heller inget bättre än att svära till man skäms över sig själv.
det är planen nu och den får duga under sista dagen i min etta.
undrar om man ska skriva en flaskpost, det har nog högre odds
att lyckas än att vara så jävla schysst och rar. jag är inget askfat.
det här med lägenheter, jobb, kontakter osv är en enda härva.
så mycket har jag lust att lära om det, hoppas andra aldrig behöver.

förlåt för detta inlägg, förlåt för mig själv, förlåt för att jag är ärlig.
ändå mest för att jag försökt vara allas jävla vän innan min egen.
något måste man ju lära sig var dag, och detta blev just en sak.
bäst att inte slösa mer tid på skrivandet. det hjälper inte mycket.
men när jag är där jag trivs, dvs när jag hittat rätt, då kanske.
då kanske flaskposten inte var förgäves då! later haters.




UPPDATERING 3 minuter senare: norpan kom hit dängd av regn.
solen glimtar genom persinennena och vi bestämde oss just för
att dra på crepperiet och slänga våra slantar på tröstmat!!!!!!!!!

jag skulle inte vilja säga att den nutida summan=stabil.
men att enligt mina nya beräkningar, dvs antaganden,
så kommer det kanske gå lättare att leva lugnt snart.
under den senaste tiden har det hänt så mycket att
jag stressat sönder själv och låtit det gå ut över andra.
men det är svårt att hålla reda på tre lägenhetskontrakt,
åka på provjobb, uppdatera både nya och gamla kontakter,
besvarade svåra brev, ekonomisk oro, tekniskt underhåll,
packning av väskor och flyttkartonger, fortsätta söka jobb,
och då går jag långt ifrån in på några av ämnenas detaljer.
så jag hoppas på lite förstående, även om jag klart borde
prioritera lite annorlunda ibland, då jag önskar att det gick,
när ni ringer och jag inte har tid eller ork kvar. det är jobbigt.
det blir ändring from lördag då en lägenhet är avklarad.
en enda sak får mig att orka, och det är att jag vet att jag
kan lyckas med min efterläntade dröm - genom erat stöd.
det känns ostigt att dra den gamla dängan, men det är sant,
och ni är sanna. snart får tid, ro och kan bli mig själv igen.

save me, thy artemis said, yet calm, she said.